TILL INDEX   TILL PRICE & E-mail
OBS OBS OBS! Det här är en sida under ständig om- och tillbyggnad. Ni som spelat med Håkan Nilsson eller sett nåt gig och har några gamla kort, Maila kort och gärna en story till mig ska jag försöka mixtra in det hela här inunder! En rolig story om GUITAR 66 utan photos går oxå bra. Årtal och sånt kommer jag inte alls ihåg och många personer saknas tyvärr helt, jag har drällt bort en tusen kort säkert, hoppas ni ej känner er förorättade  Ni finns allihop varmt ihågkomna in my heart i alla fall!!Håkan Nilsson kapellmästare och hemsidesredaktör 
Hallå grabbar å tjejer!  
GUITAR 66 har ju hängt med ett tag så här kommer lite 
 fakta, historik, svammel och photos. Jag håller på och bygger på den här sidan och letar kort, tex hittar jag inte kortet på originaluppsättningen från -78 eller när det nu var. Om ni whoever you are, har några photos eller historier, sanna eller skrönor, maila dom till mig så ska jag mickla dit dom i sajten. Årtal och sånt är jag ganska kass på och en del uppsättningar av GUITAR 66 kommer jag inte ens ihåg. Helt klart är att alla jag spelat med varit ena roliga och fina människor. När man tänker tillbaka blir man helt sentimental. Vilka roliga minnen!! Tumma er nu neråt och njut!! 
Göteborgsvarianten av GUITAR 66 .I sju år höll vi på på och spelade agressiv rock på MC-träffar helst. Vi repade fem (!) kvällar i veckan fem (!) timmar varje gång och våra livespelningar blev ofta långa och ruggigt svettiga.Som längst rockade vi tio timmar i sträck på BRRRYDs mc i Stockholm.Två LP och tre singlar på nåt mindre skivbolag gjorde vi. Jag flyttade till GBG i början på åttitalet och satte upp lappar att jag sökte medspelare. PerErik "Slipsen" Svensson (till v på kortet) som jag kände lite från Söderhamn svarade först sen hittade vi Niklas "Slaktarn" Pohlman (til höger) på trummor efter att averkat ett antal galningar vi provat. Jag ska skriva en särskild ruta om de andra trummisarna vi provade, det är ett särskilt kapitel Vi bodde sen utspridda i Sverige men spelade  ändå ihop i fem år. När Slipsen fick rymdforskningsjobb (!) i Holland blev avstånden för stora och vi la ner. 
Vi hade inte mycket prylar på scenen, man såg väl bara vår läckra backdrop och ett minitrumset innan vi själva gjorde entre. 
Göteborgsversionen av GUITAR 66, frv, Håkan Nilsson, Niklas Slaktarn Pohlman och PerErik Svensson. Bilden är möjligen tagen på ett ställe i GBG som hette CEASARS. Har för mig att det var då några rastanegrer kom och skakade hand efteråt och sa vi spelat bra. Då "jäste" man som fan.Här är det sång pålägg när vi gjorde LPn Lost like a pinball. Expressen tyckte det var "den starkaste svenska debutLPn nånsin" Gött å läsa. Frv på bilden Silvana, Peter Lundgren, Slaktarn, Katja Hilden och Slipsen
Slipsens sexsträngade Hagströmbas, ett av få ex.
PerErik hade redan då alla möjliga instrument tex en -60 presiscionbas och en 68 jazzbas som han köpte av mig som jag köpte av masen. P-basen användes inomhus och jazzbasen ute. Jag tror han har en mini-MOOG också, väntar på mail från Frankrike där han är nu. (Tror jag)
 Norsbron, Värmland Maj eller Juni 1956. Broder Michael på backen, jag  ett knappt år gammal  (född 26/8 1955)  i famnen på fader Erik Nilsson, född 1920 i dag 78 bast och i full fart. Mamma, född 1920 tyvärr i himlen sen 1986. Hon fick aldrig se, annat än från ovan, sitt barnbarn och namne Ingridhär nio år  och söt som pappa Håkan. Moder Jord. Det här var det första bandet jag var med i. Fyra friskusar från Ljusne Hälsingland. Högst upp Rolf Holm, vid trummorna Lennart Ahlström (spelar i Leif Engvalls dansorkester sen många år) Trummorna var jävligt läckra, Premier med 28tumskagge även ena golvpukan var onaturligt stor. Lennart själv var vansinnigt rolig. När vi skulle spela in en singel på en Revoxbandspelare som vi lånat av SPLASH och hade tagit om en låt hundra gånger och nästan klarat och oss igenom hela låten så ramlar "Alle" ner på golvet i skrattkramp. Han hade kommit på att musiken lät lika som smörjapparaten på en sågram såg ut, en sorts ånglokspistongliknande grej som gick fram och tillbaks. Tänk innan han kunde förklara vad han skrattade åt.Vi var ju förstås influerade av soundet från sågramar allihop. I mitten Kjell Masen Ohlsson och nertill jag Håkan Nilsson. Det var vi två som drog igång det hela. (Masen var nog mest drivande) Ingen av oss fyra hade spelat i nåt band förr. Och inte fanns det nåt lokalt band att gå och titta på så vi fick spela på vårt sätt och vi hade inga andra ambitioner än att ha roligt och ett jävla ös. Vi hade tex ingen aning om hur en basgitarr skulle stämmas och spelade treackordslåten "Balla balla" på bara två ackord, D och A. Att ackorden hette så visste vi inte heller utan kallade tex D för "det där ackordet som jag hade en gång en båt börjar på"!  
  Vi debuterade på en "Sommarlovskabare" ilag med körer och gullegull. In kommer vi och spelar punkaktig rock innan punken fanns. Vi tyckte nog om att reta folk så vi hade K-spritsflaskor med vatten i som vi liksom smög lite bakom högtalarna med. Kommer föressten ihåg att det var en brandvakt där som frågade oss om han kunde få smala lite ur våra flaskor. -Javisst sa vi å han drack och spottade ut, -Fy fan, det var ju bara vatten! Skitkul tyckte vi. Masen och Holm hade en varsin 85watts Hagströmcombo och vi var skitskraja att bli uttskrattade för vår fesiga volym. (Allvar alltså) Vi trodde väl på nåt vis att såna som går på konsert gillade samma skivor som vi dvs THE WHO LIVE AT LEEDS, LITTLE RICHARDS GREATEST HITS osv. Men jag hade en 300 watts Custom med en 18tums reflexhornslåda till basen (På den tiden visste vi ingenting om förstärkare eller högtalare men jag tyckte då liksom nu om att vara värst och bäst så jag for till Stockholm och letade upp det värsta och dyraste som fanns, pengar hade jag gnetat i hop under flera somrars gräsklippnings-slit) så  vi räknade ut att om vi drog gasen i bott på allt plus att trummisen blev instruerad att slå allt vad fan han orkade, så kanske vi bara skulle bli lite utskrattde. Masen och jag turades om att sjunga, han började med "My Baby Baby Balla Balla" sen spelade vi även "Helter Skelter", jag tror vi även spelade några egna låtar Hälften av 150 pers, våra polare, jublade och skrek, den andra hälften höll för öronen och sprang ut. Femton år senare berättade  min gamla religionslärare som satt kvar inne på Teatern, helt förlamad av skräck, att det var det absolut värsta han varit med om. Harmageddon!  Han var helt säker på att han skulle dö! Det var värre än hur han föreställde sig helvetet. Andra kom efteråt och sa att det var en otroligt bra konsert.  Redan då insåg vi att man kan inte tillfredställa allas smak. Men ack så roligt det var det. Masen bor i Solna sen länge, sjunger då och då mest blues med en ruskigt bra röst och känsla. Vi hade fler band också, Masen och jag, men det var i "Vebon" i ALA det började. 

 
Här är vi i inspelningstagen första eller andra LPn. Studion låg i Rågsved. Basisten i Ebba Grön brukade sitta på torget ovanför och dricka sprit.
Håkan & Slipsen, duett på "I should have known better" (Råtempo)
Höglandsträffen, Nässjö -87 H N, JanOlov Tjalle Forsberg, (originaltrummis) och Kjell Rydh bas Rätt som det var hade jag en spelning och några veklingar drog sig ur. Panik. Hasse Spennare & Anders Ståhl från PURE MANIA röck in, Zpennare skaffa basgrejer och  lärde sig spela med, allt på två dar. Sen blev dom kvar bra länge, fast Hasse fick gå tillbaks till gitarrlir när det dök upp en basist av sjusärdeles kaliber, se nedan...
 
Helt plötslig så kom han bara med ett trasigt basfodral och ett fryntligt humör. Per "Lippe" Lindström.  Sen blev inget sig likt. En makalösare historieberättare finns knappast. Musikaliskt gillar Lippe det enkla basliret för att ibland snärta på i snabb funky. Basinfluenser tex Johnny B Gayden och framförallt Willie Dixon! Så hux flux kom en ny version av GUITAR 66. Frv, Per Lippe Lindström bas, Anders Ståhl trummaor Hasse Zpännare (överst) gitarr & sång. +Håkan Nilsson sång å gitarr.
Här fyller jag 40 bast. Jag "lånade" Söderhamns hundraåriga Teater och hade gratiskonsert där. Då slapp jag ha nåt kalas hemma och fick göra det roligaste jag vet, spela blues. Tv Zpennare med några Gibsongitarrer ur sin samling,  th Lippe. Anders Ståhl trummar men syns ej.  En som jag tyvärr inte har nåt kort på är vår danska ljudsnubbe Christian Pederssen (Clearsound calling) Han slet i tre dar med att rigga den stora scenen och hyrde tunga ljud och ljusprylar i smyg som 40årspresent. Helt makalöst. Då blev man ganska rörd. Gamla raggarkompisar kom med presenter och höll tal.Lars Peter Bylund tex.  
Vi gjorde en CD; "WINDJAMMER" med egna låtar och två bluesklassiker. Året was 1995. This is instickets mittuppslag. Anders Ståhl, powertrummis från Pure Mania började mer och mer spela gitarr och skriva låtar och la till slut trummorna in i garderoben. Nu är han sångare, låtskrivare och gitarrist i reconditionerade PURE MANIA i lag med Hasse Spennare.
 
Spännare och jag har alltid varit noggranna med hur vi liksom för oss. Det ska vara klass & värdighet i allt! Hasse har sina tidiga "musical roots" i Johnny Thunders bla. Nuförtiden lyssnar han gjärna på bluesnegrer med pikskor. Samlar på Gibsongitarrer och vet det mesta om såna. Det är uppiggande att diskutera vad för gitarr som är bäst, Fender eller Gibson. Vi är i alla fall överens om en sak; allt utom nyss nämnda märken är skit. Anders 
Ståhl, Ljusne. Låtskrivare som spelar de mesta instrument tex tramporgel. Är hemfallen åt Gibsongitarrer & Marcal, han med.
Här är nåt skitgammalt kort med jag på bas Tjalle Forsberg trummmor och Larsa Palm på guitarr. Kommer inte ihåg om vi kallade oss för nåt. Tycker själv jag liknar Cisse Hääkinen i Hurriganes. Här en femlåtars EP med ett projekt vi hade, Twelve Baar Bluesband. Trummisen Lennart Ellner träffar jag ibland men basisten Göran Lundgren bor i Kungliga Huvudstaden och vi ses tyvärr alltför sällan. Han hade en Fenderbas från 1954(!) Roliga tider. Tänk om man kunde åka lite tidsmaskin ibland-- "On the bass guitar, mr Nervous Görre Lundgren, Lets get Funky!!" Vi träffades för ett år sen och söp oss kanon och pratade om gamla tider. Jag fick en LP med Taj Mahal av honom.
Här har vi en variant av GUITAR 66 som kuskade Sverige runt i gamla rostiga Mercabussar. Tjalle brukade säga "Jag sätter mig väl i Grisbon som vanligt" (baksätet alltså) På basen Putte Sandström en ruskigt bra multiinstrumentalist med Paul McCartney som influens. Vi spelade väl på en miljon ställen. Här håller vi på med en kassettinspelning; Love Peace and Blues and Rocknroll. Frv Tjalle Forsberg originaltrummisen och troligen den jag spelat mest med av alla. Uffe Petterson, (inspelningsmaskinist) och Putte "Dilen" Sandström. Vi hade ett brutalt sound lite som Status Q fast mera dist och röj.
 
En till uppsättning. Micke Hjelm sång, (se mer till höger) Hasse Vikberg bas, Lasse Vänngård trummor, HN, och Kjell "Kungen" Danielsson gitarr. Vi sprack tyvärr när Lasse drog till USA och studerade trumspel på nån värstingskola där han fick beröm för att han var så bra på shuffel, som dom anser som det svåraste. Själv påstår han att det är tack vare Guitar 66 han kan det nästan i sömnen. Och det är lika med alla trummisar jag har spelat med, shyffel har dom varit jävligt bra på!! Här har vi en speciell kapacitet, Micke Hjelm. En som kan sjunga som en riktig neger och god kamrat. Vi har haft jävligt roligt tillsammans, gjort många resor i båtar på havet, och bilar och husbussar och på moped och till fots. Är ofta med och sjunger så folk bleknar.
 
Stompin Här är vi på Vildsvins MC Ståhl, HN, Lippe, Daniel, Zpennare och Micke.
 
Unplugged HVHN.
Ja många roliga och duktiga musiker har man haft förmånen att spela med. Och många har berömt mig både som kompis och musiker. Hoppas att nån blir lite glad av det här, jag har lagt ner ett enormt jobb på det här, lite "dataordblind" som jag är. Jag har mixtrat med det här i dagar och nätter så jag har börjat prata med mig själv, som synes... Vi ses å hörs, hälsningar från Hälsingland. Håkan Nilsson åck GUITAR 66!!!
 TILL INDEX  TILL PRIS & E-mail